Kom just hem från "en sväng på stan", där jag var för att köpa ett par looovely byxor. Det är de skönaste byxor som någonsin funnits på denna jord. Sunny. =)

Sedan gick jag in på GameStop, bara för att.. Tur var väl det för jag fyndade mig ett riktigt bra fynd - "SingStar Svenska Hits" för bara 99kr! =)

Även om dessa två saker var väldigt bra saker på denna dagen, så finns det en senare händelse som slår allt som hänt hittills idag!

För på bussen hem, så sitter jag där och fattar ingenting när helt plötsligt min läslampa ovanför mig random tänds och släcks. När jag efter ett tag kommer underfund med att VARJE gång någon trycker på stoppknappen så tänds-och-släcks min lampa. Och det var endast MIN lampa som gjorde detta. Himla kul!!

Lättroad måntro?

Nu skall vi ha tjejkväll - jag, mamma, sofie, frida och filippa. =)

Jag tog upp min trumpet nyss för att spela. Något jag inte har gjort på himla länge. Dessutom letade jag fram min notlåda. Det känns bra. Och tänk, jag minns, massor. Och den nedrans (men efteråt himla bra) tandställningen som gjorde att jag knappt kunde spela, det märks knappt längre. Jag kan nästan utan problem komma upp på de höga tonerna, som jag kunde innan 19 feb 2008. Det enda egentligen jag märker av är: läpparna - verkligen inte vana. dessutom är kanske inte konditionen den bästa.. ja precis konditionen.. jag blir ju anfådd! ;D

jag har nästan aldrig gråtit såhär mycket. maybe, de låter kanske löjligt, men så är det. jag såg klart det sista beverlyhills-avsnittet nu precis. ja, egentligen hade jag tyckt det var löjligt att känna så om en serie. men beverly hills har påverkat mig så mycket i många av deras avsnitt så att jag har till och med trott att det händer mig. Jag har gråtit mig igenom hela säsong 10. Inte bara för att det var den sista säsonen, utan också för avsnitten berörde mig verkligen här. Feel good - det har man verkligen fått uppleva med denna serie. (jag skulle nästan kunna hålla ett tal om bevvan.. eller.. varför inte^^) Jag kommer sakna att inte ha en ny säsong att vänta på eller ett nytt avsnitt att se fram emot. Visserligen kan jag se gamla, som jag gör med pao, men det är inte riktigt samma sak. För jag har ju redan upplevt dem en gång och därför blir det inte lika spännande.

Tack 90210!

:'D

Och då tänker jag i dethär fallet först och främst på mina kära Beverly Hills-vänner. I looove! Men jag har bara TRE avsnitt kvar att titta på ever ever ever ever.. :''''( det är nästan så att jag inte ens vill kolla klart...bara för ja inte vill att den skall ta slut. Jag har ändå tittat nu på dem 10 säsongerna i tre år. Tre år är ganska mycket. Egentligen. Sommaren 2007 - och jag var bara 16 år. Visserligen är jag ju bara 19 än så länge, men när man är 16 är man fortfarande så liten. :S Känner verkligen att jag har upplevt en HEL DEL på bara tre år.

Jag hittade just ett inlägg på min gamla bilddagbok. (som jag inte använder allt för flitigt.. utan mer kollar på gamla bilder... för att minnas.. som i detta fallet) Den 30 juni 2007 såg hade jag precis kollat klart på första säsongen av Bevvan.

"Nu väntar jag bara på säsong två.. den ska komma alldeles snart. Sedan är det bara ytterligare åtta säsonger kvar att vänta på. En daglig dos av Bevvan gör kroppan glad =D"

TRE ÅR AV DEN MEST FANTASTISKA SERIEN EVER EVEr EVer Ever ever.. <3

Just nu är det toa. Annars sitter jag och pao och kollar på sex and the city 2 och dricker te och smaskar chips.. hihi, gotti!

Back to Abu Dhabi

Nu e de natt igen. Som vanligt känns det som. På lördag gifter sig Johannes och Marita, så imorgoneftermiddag - fredag, åker jag, jesper, sofie, mamma och pappa upp med bil till stockholm där vi sover i j & m's lägenhet. Och därifrån, dagen därpå åker vi upp till... norr om uppsala. Jag har inte riktigt packat ännu.. och skrev just klart en jobbansökan, så det blir att hoppa i säng alldeles bums, för att imorgon kunna gå upp tidigt för att packa. Dock har jag glömt att ta min allergitablett nu ikväll.. så.. vi hoppas att jag kommer kunna andas ganska bra iaff.. ;)

Godnatt =)

Idag, alltså igår.. för jag har inte börjat sova ännu.. så därför är det fortfarande idag.. för mig!

I alla fall, jag jobbade 11-15, somvanligt och sen gick jag in till pao. frisörsalongen som är vägg i vägg med min butik. snacka om närhet till vänners jobb! ;D

I alla fall igen, där köpte jag mig ett nytt schampoo(Bed Head Brunette Goddess) för att jag vill ha lite.. vad ska man säga.. fart på mitt hår. Det händer liksom inget. Så vi får hoppas att det ger mig ett litet lyft. =)

För övrigt luktar den som en blandning mellan choklad och kola. Spännande!!

Nu skall jag sova, godnatt!

PS.

Godnatt också mina kära vänner - Dylan, Kelly, Donna, David, Steve, Noah, Janet, Matt & Gina :) DS.

jag känner mig inte riktigt glad. jag söker och söker massa jobb, men jag får aldrig några. jag ser det som en sista utväg att jobba på i barnomsorgen. måste ha pengarna. fast nu längre känns det däremot inte som en mardröm att ha ett sånt jobb. jag vill egentligen bara jobba i butik. men känner mig ändå så dålig. för att jag kanske inte kommer klara av den "stress" i göteborgsbutiker. eftersom det är ett ganska lugn i min butik, tyvärr.

jag sökte ett jobb för en vecka sedan. de ringde inte mig. jag ville VERKLIGEN ha det jobbet. faktiskt.

i lördags var jag på luciauttagningen. jo, visst jag ska väl vara glad att jag blev en av de 72 som fick komma på första uttagningen. det var ändå 200 som sökte. men även det ville jag så himla mycket. så mycket att typ allt känns meningslöst nu. kören känns inte alls lika frestande längre. jag träffade himla goa människor där, som man satt och snackade med, även om snacket bara varade ett par timmar så var det som om jag lärde känna dem mer än dem i "min" kör. jag vet människor som gick vidare till andra dagen, jag vet människor som blev en av de där sju. en av de där som jag gärna hade varit. och visst, jag grattar dem gärna. men i egoistisk synvinkel känns det förjävligt jobbigt.

jag var så nära förra gången. förra gången jag hade chans att få vara lucia. en enda röst ifrån. jag är inte ledsen på dem som röstade, utan mer på den som blev lucia. för ärligt talat, hon var inte värd det. jag uppskattade hela grejen mer än hon någonsin gjorde. lucia i skolan, det hade kanske gjort så att varit nöjd.

för jag kommer aldrig kunna göra nåt. känns det som. jag är helt enkelt för dålig på det jag vill. och tänk att något kan vara så simpelt som att få sjunga. sjunga eller spela. i band. det har skett en gång - en gång. aldrig mer?

jag vill sjunga. jag vill spela. men vem skulle jag fråga, när ändå ingen vill ha med mig..?