Sjunker, faller långsamt.
Faller tillbaka, flyr världen.
Faller tillbaka och försvinner.
Försvinner långsamt.

Känns så meningslöst.

Så meningslöst när man ändå försöker dra igång något. Jag vill lussa, men några mer svar en "kan deltaga" har jag inte fått, vilket inte känns så himla kul. Har ju tillochmed skrivit ut ett mail till de "deltagande" av mina kära gamla klasskamrater. Jag försöker. Men får fan inget tillbaka. Jag visste det, jag skall aldrig mer hjälpa andra, för JAG får ändå aldrig nåt tillbaka! :(

Det är nästan så att jag vill börja plugga igen. Få vänner. Nya vänner. Börja om från scratch. Det är inte det att jag inte har vänner, för de har jag. Men de finns de som inte är och kommer aldrig bli som de var förr. Den vänskapen har förändrats och suddats ut lite i kanten, som gör att det är svårt att går för djupt. Prata om saker man pratade om förr.

Jag är besviken på mig själv att jag inte försökt upprätthålla fler vänskaper, och inte bara dem som varit närmast. För jag saknar endel personer som var nästan självklara förr.

Ibland önskar jag att jag åkte upp till huvudstan bara för att träffa de där som man träffade så mycket oftare när man hade mindre än 34 i skostorlek.

Och ibland önskar jag att jag inte hade slutat leka polis och tjuv med grannbarnen om kvällarna. Men jag ville istället visa mig stor och sa att jag var tvungen att plugga. Visserligen var & är jag äldre, men de finns den som jag gärna hade vart vän med nu också.

Facebook är så konstigt, man vet inte vart man har varandra. Jag har rätt många vänner där. Men hur många av dem är egentligen riktiga?

Jag borde SÅ sova, men jag har råkat fastna vid detta istället...

http://swedish-speedtest.10-fast-fingers.com

Mitt rekord ligger på 36 ord. Slår du det?!