Känns så meningslöst.

Så meningslöst när man ändå försöker dra igång något. Jag vill lussa, men några mer svar en "kan deltaga" har jag inte fått, vilket inte känns så himla kul. Har ju tillochmed skrivit ut ett mail till de "deltagande" av mina kära gamla klasskamrater. Jag försöker. Men får fan inget tillbaka. Jag visste det, jag skall aldrig mer hjälpa andra, för JAG får ändå aldrig nåt tillbaka! :(

Det är nästan så att jag vill börja plugga igen. Få vänner. Nya vänner. Börja om från scratch. Det är inte det att jag inte har vänner, för de har jag. Men de finns de som inte är och kommer aldrig bli som de var förr. Den vänskapen har förändrats och suddats ut lite i kanten, som gör att det är svårt att går för djupt. Prata om saker man pratade om förr.

Jag är besviken på mig själv att jag inte försökt upprätthålla fler vänskaper, och inte bara dem som varit närmast. För jag saknar endel personer som var nästan självklara förr.

Ibland önskar jag att jag åkte upp till huvudstan bara för att träffa de där som man träffade så mycket oftare när man hade mindre än 34 i skostorlek.

Och ibland önskar jag att jag inte hade slutat leka polis och tjuv med grannbarnen om kvällarna. Men jag ville istället visa mig stor och sa att jag var tvungen att plugga. Visserligen var & är jag äldre, men de finns den som jag gärna hade vart vän med nu också.

Facebook är så konstigt, man vet inte vart man har varandra. Jag har rätt många vänner där. Men hur många av dem är egentligen riktiga?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Bladen på träden var gröna och känslan av sommar doftade milt i den svaga morgonbrisen. Blommorna i parken var helt utslagna och lyste med klara färger i rött, lila och gult. Solens strålar trängde sig in i varje liten människas kropp och t...

http://www.youtube.com/watch?v=afeXWLXobTA&feature=related   Jag minns att jag hörde denna låten första gången när jag gick i nian eller något sånt och eftersom den är "tillägnad" till studenter så tänkte jag redan då att den vill jag höra innan ...

Med den lyckliga kan man inte prata, då deppar man ner hela stämningen. Med den olyckliga kan man inte heller prata, för då skiter man tydligen i hur den mår.   Så vem får man prata med egentligen? ...

Ojoj, nu har jag verkligen inte bloggat på ett tag! Eller egentligen har jag det, efter julkonserterna som var för två veckor sedan, men av någon väldigt dum anledning så ”krashade programmet” och hela inlägget försvann. Det var skitlångt...

Jag "bör" egentligen skriva ett inlägg om min födelsedagshelg.. men jag får ta de lite senare.. :P för imorse, för mig tidigt, klockan 8 ringde de från småfolket och ville att jag skulle hoppa in och vikariera idag.. och från mig kom ett nyvaket ja. ...