Bladen på träden var gröna och känslan av sommar doftade milt i den svaga morgonbrisen.

Blommorna i parken var helt utslagna och lyste med klara färger i rött, lila och gult.

Solens strålar trängde sig in i varje liten människas kropp och tvingade av dem sina jackor.

Den tidiga morgonen visade upp ett myller av blåa och röda cyklar som kom farande hit och dit

Jag har precis läst klart boken "Räcker det om jag älskar Dig?" som jag började läsa idag. Och jag var fast. Jag kunde liksom inte släppa den, däremot släppte jag många tårar eftersom jag alltid tror att JAG ÄR huvudpersonen i varje bok jag läser... Fast den är värd att läsa ändå..fast ändå inte.. 1h har gått och jag tror fortfarande inte riktigt på mig själv att det bara var en bok.

Texten ovan var däremot min. Början av en novell jag skrev för nästan exakt 4 år sedan. Novellen, den är baserad på en väns dröm hon hade för 5 år sedan... Inte hela novellen, men början av den i alla fall. Själva dikten är nog den bästa dikt jag någonsin har eller kommer att skriva. I alla fall på den glada fronten, jag är inte så värst bra på de glada dikterna.. Men denna är i alla fall helt klart glad, varm, solig, sommrig, skön, underbar... eller bara pollen för de som känner sånt.. (typ jag, fast så farligt är det inte som tur är..)

Godnatt!

http://www.youtube.com/watch?v=afeXWLXobTA&feature=related

Jag minns att jag hörde denna låten första gången när jag gick i nian eller något sånt och eftersom den är "tillägnad" till studenter så tänkte jag redan då att den vill jag höra innan jag tar studenten. Och faktiskt så gjorde jag det. Men den är inte bara bra för studenter, utan, ja, för alla tror jag. Jag tycker nog att den är den bästa peppningslåten för en själv. Bra tankar med glimten i ögat.

Med den lyckliga kan man inte prata, då deppar man ner hela stämningen. Med den olyckliga kan man inte heller prata, för då skiter man tydligen i hur den mår.

Så vem får man prata med egentligen?